29 december, 2011 av Ulrika
Eftersom att Nacha vrickat sig, eller i a f är tjock i kotan, lite oklart vad hon gjort för hon har ingen ökad värme, så blev det mental träning igår. Lastträning. Tror hon är skygg för bommen mot rumpan + tycker inte om ljudet när hon åker + att matte dumt nog flyttat henne för många ggr vilket har gjort att hon blivit rätt svårlastad. Vet att hon inte är rädd för att stå i transporten utan står lugnt och bra men att få in henne hela vägen kräver en hel del i tålamod och övermod. Jag har under åren feltränat och pausat och belönat när hon klivit upp halvvägs (tror fortfarande att d är bra med vissa hästar, unghästar o s v) men d har hon tagit fasta på så hon går upp med frambenen och inte längre. På förra stallet jag stod fick jag hjälp med lastningen och det som funkade var att ”bråka” med henne (inte våld) överallt förutom inne i trailerna. D v s när hon parkerade fötterna på baklemmen eller marken, stöka runt, backa fort, svänga med repet o s v och bara pausa när jag ville. Det är svårare gjort än sagt för hon är en manipulativ häst, haha, får mig alltid att tro att jag tagit beslut om paus när det i själva verket är hon 
. Men så igår, efter en del tandagnissel så gick hon till slut in och då står hon så fint, backar på kommande, stannar, går tillbaka in o s v. Gäller nu att träna träna träna så att hon går in lika fint utan en hel massa väntan.
Gullrumpan Nadim däremot är en ängel att vara med. Jag blir så lugn och glad och nöjd när jag pysslar om honom, han är helt perfekt. Tränsade m honungsinsmort bett – det var populärt! Oj vad gott han tyckte det var! Vet inte hur bra det är för deras munhygien men fick tipset från Monty Roberts university så kan inte vara helt på tok.
Bild på Nadim för snart ett år sedan, på Hvilsten.
